Nu har du bara kärlek, älskade vän
Det drar en skugga utmed murarna i kväll
Den är sval och förtegen
Du har sett den i ögonvrån förr
när du vandrat dom tomma stegen
Du har sett den passera
och göra natten så märklig
Du vet att verkligheten
är inte alltid så verklig
Jag såg en man ligga och dö på en bänk en natt
det var inte mycket att göra
Hans vän sa: Jesus tar hand om dig nu
men han kunde varken se eller höra
Månen blänkte i fjärden
nordens renaste vatten
Man la en filt över kroppen
sen gick vi sakta hemåt i natten
Har du vandrat dom tomma stegen
utmed orons kanaler
Har du kastat några stenar i djupet
och sett dom singla ner i spiraler
Det är låst vid grinden
till den öde stranden
Det står en vakt vid porten
han har fått blod på tanden
Jag känner en som sett mer än dom flesta
en som aldrig sett vad han har här
Han säger att han vart i helvetet och vänt
Jag tror en del av honom blev kvar där
nu står han utanför världen
Genomskådad och bitter
Han går dom tomma stegen
under fåglarnas glada kvitter
Dom fann en kropp nere vid vattnet idag
den måste legat där hela natten
Kulhål tvärs genom bröstet
lungorna fyllda med vatten
Fick någon tyst på dånet
Var det värt besväret
Du känner skulden och skammen
fast du aldrig höll i geväret
Jag tror på duvan som vet vart den ska
Jag tror på godhet och bättring
Jag är en barkbåt
Som driver mellan grenar och stenar
och en nattfjäril är min besättning
Inga vakter vid porten
Inga hänglås vid grinden
Bara rösten som kallar
i den evigt viskande vinden
Den är sval och förtegen
Du har sett den i ögonvrån förr
när du vandrat dom tomma stegen
Du har sett den passera
och göra natten så märklig
Du vet att verkligheten
är inte alltid så verklig
Jag såg en man ligga och dö på en bänk en natt
det var inte mycket att göra
Hans vän sa: Jesus tar hand om dig nu
men han kunde varken se eller höra
Månen blänkte i fjärden
nordens renaste vatten
Man la en filt över kroppen
sen gick vi sakta hemåt i natten
Har du vandrat dom tomma stegen
utmed orons kanaler
Har du kastat några stenar i djupet
och sett dom singla ner i spiraler
Det är låst vid grinden
till den öde stranden
Det står en vakt vid porten
han har fått blod på tanden
Jag känner en som sett mer än dom flesta
en som aldrig sett vad han har här
Han säger att han vart i helvetet och vänt
Jag tror en del av honom blev kvar där
nu står han utanför världen
Genomskådad och bitter
Han går dom tomma stegen
under fåglarnas glada kvitter
Dom fann en kropp nere vid vattnet idag
den måste legat där hela natten
Kulhål tvärs genom bröstet
lungorna fyllda med vatten
Fick någon tyst på dånet
Var det värt besväret
Du känner skulden och skammen
fast du aldrig höll i geväret
Jag tror på duvan som vet vart den ska
Jag tror på godhet och bättring
Jag är en barkbåt
Som driver mellan grenar och stenar
och en nattfjäril är min besättning
Inga vakter vid porten
Inga hänglås vid grinden
Bara rösten som kallar
i den evigt viskande vinden
